Grymnatta och Lännasprinten

Söndag lunch, jag ser ut genom ett flygplansfönster. Där nere, som en vit fläskkotlett, fast mindre, ligger Trimsjön. Det måste vara den. Rewind 36 timmar. Fredag kväll. Grymnatta. Varför har nattävlingarna så coola namn? Linnea misstog sig på Natträvarnas Natt en gång: ”Var det på fredag du skulle springa den där Storrävarnas Stornatt?” Men nu är det Grymnatta i Stenby, och det är 20elva. Det är 30 minuter in i loppet och jag är riktigt förbannad. Har kommit ikapp en kille med en tass på ryggen och gått i från, men missar på femte. Tassen kommer ikapp igen. Ett könsord ekar över Trimsjön. Larvigt.

Det är inte bra att vara förbannad när man springer, även om min skidtränare i Storvik menade att det var lite av en förutsättning: "Vafan grabbar, man måste vara förbannad när man tävlar! Vafan!" Det funkar nog bättre i skidor än i nattorientering.

Min tränare är en så kallad storyteller. Historierna har alla ett gemensamt drag, nämligen att de är mycket enkla och rakt på sak. Ingen Bruno K Öijer-nivå. Men vissa har ändå budskap.

Han är nyss fyllda 20, ska åka till Vasaloppet med grabbgänget, de flesta 5-10 år äldre och rutinerade i gemet, ena jävla skidåkare om dom nu skulle behöva berätta sanningen. Bussresan ägnas åt självsäkra utvecklingar runt hur man tar hem ett Vasalopp, samt självklarheten i att ha den rätta, och givetvis senaste, utrustningen. Spannet, den senaste Kneissl-skidan som man måste ha och plastbindingen som slagit igenom trots H-E Larssons katastrof på startsträckan vid VM i Falun 74. Min tränare hade bara ett par kantstötta Sundins (inte Stanleys alltså, utan skidmärket som faktiskt hette så).

I Sälen gick han av bussen först, tog ut skidjävlarna och gömde dom i en garderob längst in i stugan. Dom andra vallade och smekte skidorna och Swix nya stavar ända ner till den nya, tuffa, gula plasttrugan.

En av gubbarna i bussen, som sett hela proceduren, gick fram till min tränare och sa: ”Vafan Björn, skit i dom där nu, du kör ju ändå ifrån dom allihop!” Vilket han också gjorde, näst bäste var en halvtimme efter. Lite som barfotalöparen Abebe Bikila. 5 minuter före start på OS-maran i Rom 1960 plockar han av skorna. Lite för små. Sen vann han. Ett par stycken av idrottens själ båda två tycker jag.

Ibland undrar jag om liknande historier inträffar på Vasaloppet i 20elvas tidevarv, bland pulverkaggar, Fischer för 5 lax och Chrille Majbäcks nya fluorvalla. Nu är man fan körd om man har för dåliga grejer. Och har lättare att skylla ifrån sig.

Chrille ”Träskidan” Majbäck åkte för Jukkasjärvi Idrottsförening och kom en gång sexa på Lidingöloppet, och tyckte att man kunde träna när det var -38 grader. ”Men bara lugn träning”.

Åter till ämnet: Vid Trimsjön leder jag tävlingen, ser jag i efterhand. Känner mig nästan som Hasse Melin som bröt ett natt-SM vid radiokontrollen för att det gick så dåligt. Tillbaka vid målet visade det sig att han var i ledningen – med fyra minuter. Man ska aldrig ge upp.

Jag krigar på, men tappar ledningen på långsträckan och slutar tvåa efter J.A. Myhren. Ett bra resultat men det finns att jobba på. Om tre veckor är det TIO. Då ska loppets kontrolleras, och det ska krigas. Och göras på det bästa sättet som det går just där och då.

Lördag och Lännasprinten. Leffe Nordlund säger att han inte är ETT DUGG nervös för banorna. Det behöver han inte vara heller. Jag gör mitt bästa men känner direkt att kroppen inte svarar, som en annan av våra skidhjältar, Torgny Mogren, hade sagt. Tekniskt fin inledning, vid sexan är jag ikapp Jabba med två minuter. Resten blir inte bra, jag tappar konceptet. Slutar 11:a. Pettsson imponerar och blir trea. Förkylning som ett brev på posten på söndag morgon. Surfar in och kollar resultaten på Rånäs. Det ser bra ut, många som är på banan och är HETA.

Nicke A snabb på första. Som Lutte summerade på Vintercupen i Östhammar i fjol: ”Den där grabben som sprang först... vem fan är det?” Gött att se Matte knyta ihop saxen, som Roffe Z hade sagt. Och till sist hade man förstås gärna sett när Lutte plockade ner Uskvarok i spurten.

Som tur är verkar det handla om en mikroförkylning för min del, lite som med Hinken Forsbergs luftrör. Nu är det tisdag och jag är redan igång. Ska jobba upp form och följa natt-SM på distans. Jag tippar på 5 linnélöpare på topp 10 i herrjunior- och herrseniorklasser, varav minst 2 pengar.

Jag och Ulf har prellat en natträning i Sthlm på måndag eller mer troligt på tisdag (på barmark!), det ska läggas ut på banken.

”Klockan är tre här i Glasgow, hon är fyra i Sverige. Klockan är alltid nånting. Klockan är konstant. Den står aldrig stilla. En minut som går här, precis samma minut går i Hong Kong…” – G Zachrisson, mannen, myten, legenden.

/t-janne från Montreal, och vad är klockan? Vad är en minut här? Är det en minut? Som i Hong Kong eller Glasgow? Klockan står aldrig stilla. Just nu en minut över sju. Stay tuned folks.