En vanlig tisdag...

På grund av den hårda vintern har det inte genomförts lika många rejäla vanliga tisdagsbanor. Vägbanor, halvmaror och andra kreativa lösningar har fungerat som komplement.

Denna kväll var det ändå dags för en bana som enligt mig får räknas som en tisdagsbana även om den inte kan räknas som den tuffaste ever!

Kom iväg lite sent men gick relativt lugnt i täten så var snart i spets. Det var riktigt många med på passet vilket gjorde att många, inklusive jag själv, sprang utan karta. I stenhagen avvek 11-kilometarna och snart även också 15-kilometarna. Kvar på den nästan 19km långa banan var en minsta sagt brokig skara. Hamelius och Mami med karta och lyse. Jag, Säterlinden, Erik Åhlin, Runesson och Aronsson utan karta men med lyse. Ulrik Ollarn Imberg utan karta och utan lyse. En kort orienteringsbana påbörjades. Ulrik och Aronsson utan karta tog tät. Gör inte så mycket då de verkar bättre utan karta än med karta. Aronsson fick rätt snabbt hamelius karta men kändes direkt mycket vingligare. STopp i täten efter ca 5min. Mami hade någon idé och vi körde vidare. Nu hade Aronsson tröttnad att ha karta och lämnade tillbaka till Hamelius. Hamelius höll i kartan i 30s och lämnade vidare till Säterlinden. 10s senare var Säterlinden nöjd och lämnade vidare till mig som tog vid. Hade ingen aning om var jag var men körde på riktning och hittade rätt tillslut efter en liten extrasväng. Nu hade Ulrik (utan karta) och Mami kört lite eget men funnit varandra ändå efter ett tag och låg mer rätt än oss andra. Mami lämnade karta till Ulrik och sedan körde Mami lite eget på en åker fram och tillbaka ("ville ha lite mer snöpuls"). Vi andra körde på och kom ut på härliga åkrar, kraftledningar och återigen på åkrar. Härlig skare som gjorde det rejält tungt. Mami funnen och nu var vi fulltaliga. Eller var vi inte? Nej, Ollarn var rejält trött och hade halkat efter på åkrarna. Väntade in honom och var nu längst bort på banan med ca 10km hem. Ollarn anslöt "kör på ni det är ju så vitt ute så det är inga problem"...

Klungan rullade på in mot stan och kom in via ICA väst och nu väntade 4km väglöpning hem via Eriksberg och Norby. De flesta var rätt möra men jag försökte skruva upp tempot så gott jag kunde. Ett par släppte på väg upp mot Eriksberg. Hamelius släppte som sista man i norby och hade då en puls på 205. Runesson frågade vid en fellöpning i Norby (fick vända och mötte honom då) hur långt det var kvar. Han var nog rejält sliten då. Gott!

Klockan stannade på 1:50, 19,5km.

Jag var rejält sliten och knöt ihop det hela med den sedvanliga sprutbajsen, vilket är ett kvitto på ett bra pass.

Imorgon väntar natt-cup och det är bara att ladda om. Tror Joséba blir jävligt svårslagen då det var längesedan jag såg ett så högt och fint steg som han visade upp på intervallerna härom veckan.

Till helgen väntar Klittan vilket tidigare år har inneburit en jävla massa träning. Är dock osäker på skidorna pga min revbensskada som jag fick innan jul. Jag ska dock göra vad jag kan och träna mig sönder och samman. Om det inte funkar på skidor får det bli löpning. Hoppas också på att kunna åka Hornbergsloppet som, likt Josef, i sådana fall skulle bli min första riktiga skidtävling.

Hoppas också suga in en hel del erfarnehet och tips från alla skidexperter i Orsa. Vad jag har kunnat se är dock inte vår verkliga expert Janne Jutila med vilket såklart känns mycket tråkigt. Av många anledningar. Vem minns inte när han snodde potatis av Tuff-janne nere på buffén eller när han stod och åt snö från snökanonen för att han var så jävla sliten.

Tips på en jävligt skön podcast: Filip och Fredrik. Jävligt bra skit där de tar upp det mesta. Tex har Filip uppmärksammat att vänsterbackar är bögiga. Roger Ljung tex som också hade 5,0 när han gick ut gymnasiet. Johnny Ekström hade för övrigt 1,2.

Over and out!