Nitisk hårdporr med chefsideologen

Igår var jag för första gången med på en träning med FK Studenterna. FriidrottsKlubben Studenterna - som namnet till trots inte består av så många studenter - utgår med sina träningar från KTH och verkar bestå av ett ganska stort gäng löpare med varierad förmåga i. Igår på säsongsupptakten var vi ca 50st som kickade runt ett lätt 60’ inkl 4x1000m @ 42KP ute mot Djurgården.

MEN, nu till det absolut intressanta med FK Studenterna: Lorenzo Nesi.  Lorenzo är den som är träningsansvarig i klubben. Eller som han själv uttrycker det: jag är er italienska chefsideolog. Han kallar sig också coach Walker - återstår att ta reda på varför. Hursomhelst, jag kom för en stund sen hem från Studenternas genomgång av träningsupplägget inför 20elva. Lorenzo höll i trådarna inför ca 60 medlemmar. Det blev en drygt två timmar lång genomgång av träningsplanering, rapporteringsrutiner, gruppindelning samt en hel del påminnelser om att det är viktigt att ha en dialog med tränaren, att vara disciplinerad och noggrannt följa träningsprogrammet, att komma ihåg att fylla i uppgifter på hemsidan, att vikten av att v.43-52 ligga på 103-108% av individuell marathonfart på de progressiva snabbdistanserna, att engagera sig ideellt för det är ju inte så kul för oss som gör det att göra allting själva, att skriva träningsdagbok på rätt sätt, att inte vara välkommen utan reflexväst på träningarna och fan vet vad. Lorenzo droppade också citat som t.ex. det är ingen demokrati i den här klubben - det är jag som bestämmer. Jag funderade starkt på om jag helt skulle skita i att gå med i klubben. Where is the love liksom?

Tog därför ett snack med Lorenzo efter att genomgången var klar. Jag berättade att jag främst satsar på orienteringen inför nästa år, men gärna är med och tränar ett par gånger i veckan och ställer upp på de ideella engagemang som krävs. Han var trots allt ganska förstående för det, men påminde om att jag såklart måste ge klubben nånting tillbaks om jag ska vara med i den. Vilket han förstås har rätt i. Sen berättade jag att jag kanske hade lite lättsammare inställning till det här med löpning än vad han har och råkade nämna att jag hade sprungit maran i år med 1,5 veckas framförhållning men trots det tyckt att det var både kul och gick ganska bra. Då fick han nåt mörkt i blicken och sa nåt i stil med ja, om du skulle göra nåt liknande nästa år skulle jag ju inte bli så värst glad. Till slut kom vi iaf överens om att vi nog skulle kunna bolla fram en vettig lösning, där jag kan träna och tävla för klubben i löpning, samtidigt som jag satsar på orientering. Återstår att se om vi kommer fram till nåt bra.

Summa av summarum: Jag tror trots allt en barsk italiensk chefsideolog kan vara en bra influens i min träning. Men hans nitiska inställning, korta ton och torra humor gör att jag har svårt att se att det kommer att sväva små änglar på rosa moln spelandes glückenspiel mellan oss. Om jag får gissa kan det nog istället utvecklas en relation som bygger på hatkärlek. Jag kan inte låta bli att imponeras av den speciella karaktär han är och hans råhet och oräddhet för att utmana det mjäkiga alla-ska-med-till-vilket-pris-som-helst-idealet som kanske förekommer lite för ofta inom svensk elitidrott. Men samtidigt ska jag fan visa den där jävla italienaren att talang, inställning och vilja minsann väger minst lika tungt som att följa ett minutiöst utstuderat träningsprogram.

Smålle i helgen var det ja. Tror min sträcka landar nånstans runt 62’ @ 65KP 95% stat.

Lev å må!