Lindmansloppet 20elva

Så har man under en veckas tid gått från att vara en vilsen själ i skidtävlingssammanhang till att blivit en rutinerad gammal räv!?

Loppet började precis som förra veckan redan dagen innan loppet. Denna gång dock med en lite mer avslappnad attityd. Nu kunde man liksom de flesta detaljer som t.ex. det faktum att glidvalla = paraffin. På lördags eftermiddagen ringde jag upp Jörgen för att höra lite om status och VALLA. Jögge hade lite trassel med magen men var ändå hoppfull inför morgondagen. Det skulle tydligen vallas på plats innan loppet. Start 11.00 innebär att man skall vara på plats 9.00. Det var inte mycket att orda om, bara att acceptera.

Jag anlände tillsammans med mina föräldrar till ett soligt Gimo IP strax efter 9.30 på söndagsmorgonen. Efter att ha kikat lite på spåren och blivit påhoppad av startansvarig Jonas Eklund får jag en skymt av Jögge på uppvärmningsspåret. Han har redan lagt första lagret och är ute och testar. Det är lila klister som gäller. Lägger själv på ett lager assisterad av min käre far med gasolbrännaren. Testkör sedan skidorna. Perfekta!

Efter att ha myst på Arenan en dryg timme var det dags att kliva in i startfållan. Där fungerade det så att de seedade löparna gick in i en ingång och de som ej var seedade i en annan. Det var för tillfället lite hysteri vid ingången till det seedade startledet. En man stod och diskuterar med startpersonal (ej Eklund) om varför inte han var seedad. Jag stod och lyssnade ett tag och snappade upp följande monolog av mannen som vi kan kalla TS.

Varför får inte jag stå i det seedade ledet!?
Få se på listan!
Jag spöade för fan Ohlin på vasaloppet förra året!
Ja, jag tänker inte ställa mig bakom Jörgen Ohlin i starten, så är det bara!!

Det slutade dock med att TS fick stå en bit bak då han tävlade i klassen H35.

Efter att Eklund skrikande räknat ner från 10 till 1 gick starten och vi stakade iväg. Min känsla på första varvet var att jag var trött. Väldigt trött. Fick slita för att följa de åkare jag har omkring mig. Ser efter första varvet att jag åkt de 10 inledenade kilometrarna på 28 min. Kan vara en förklaring till tröttheten. Kom sedan in i harmoni och kilometrarna rullade på. Strax innan andra varvningen lyckades jag korsa mina egna skidor vilket resulterade i att jag fick smaka på snön och fortsatt fick åka med en stukad tumme. Inga andra inblandade. Upp igen och fin i kroppen. Får på fjärde varvet åka tillsammans med en av Grywens kompisar från Storvreta. Han hade liknande åkstil som jag och bra fart i backarna. Kul! Inför sista varvningen gick vi in i en tvär kurva efter en utförskörning. Precis i kurvan passerar vi en motionär på yttern. Motionären började kränga ut precis i detta skede. Det resulterar i att min kompanjon fick vika ut i periferin och jag kunde passera honom och motionären på insidan. Inte mitt fel.

Sista varvet fick jag klara på egen hand. Jobbade på och landade på tiden 2.30.39.
Efter målgång möts jag av en lite besviken Jögge som har fått slut på energi under den sista delen av loppet och korsade mållinjen knappt 4 min för mig. D. Holmström tar hem DM på nytt banrekord 2.17.xx och siktar högt på Vasaloppet.

Som vanligt fälls det ett antal kommentarer gällande min skidåkaröverkropp efter loppet. Men det är bara att skratta med och tänka på våren då man förhoppningsvis är glad över att inte vara en tjock skidåkare.

I morgon börjar TDL och man e ju sugen. Ser tisdagens etapp som en nyckeletapp. Där kommer det få slitas ont.

Stay black!