TdL etapp 2: Tufft, tuffare, tisdagsbana

Så var det dags för etapp 2 av 20elvas upplaga av touren, den beryktade tisdagsbanan. Årets bana bjöd på en förhållandevis lätt inledning runt eriksberg-håga-flogsta tillbaka för spurtpris vid kg, innan det var dags för den något tuffare avslutningen genom Nåstens mörka skog, allt som allt 20 härliga km som skulle avverkas. Uppsnacket började som sig bör redan i omklädningsrummet om vem som skulle tokrusa i början iår (ingen tour utan maxfart från början på tisdagsbanan), men ingen riktigt tog på sig uppgiten och dum som man är skippade man uppvärmning och tänkte att de kanske skulle gå lungt någon km iaf.

Starten gick, smal och isig stig vilket innebar om man inte hade placerat sig längst fram var man redan körd (vilket någon 20elva-bloggare fick erfara). Ganska lungt första 300m! iaf, sen efter det ser man att det börjar bildas luckor längst fram i ledet, vid passage av blodan har stor-J och tisar-aron fått en lucka före majornas senaste tillskott och hamilton. Kommer upp jämsides med petssson och kollar läget.

• Petssson: "Ähh, låt dem springa de blir trötta snart"

Men att släppa väg så "heta" killar var jag inte sugen på, så det var dags att trycka till lite nu, lagomt till Håga by lyckas jag ansluta efter en härlig asfalts-km lätt uppför på 3:28. Johan borrar på i tät före mig och joffe, lite andhämtning, kommer ut och får trycka några hundra meter banvall (mumma) innan det är dags att passera ån och vända tillbaka mot flogsta, detta på en härlig åker, med perfekt skare för att inte springa på. Tur som det var hade gänget varit ute och spårat förra veckan, men som lelle så fint uttryckte det "Vem fan sprang med så korta steg förra veckan? Inte jag iaf, någon måste flyttat om dem efter vi sprang". Tisar-ponken trippade på med lätta steg över åkern, medan jag och joffe slet på destå mer vilket resulterade i en liten lucka för honom, tillbaka ut på banvallen (mumma) lyckades gå upp på tå och ansluta till johan, och så var vi bara två. Tillbaka genom Eriksberg och genom skogen mot scout-stugan, passerar ett stig-kors då denna konversation utspelas.

Johan: Vi skulle höger här va?

Lofas: ja, tror det, springer du på kartminne?

J: japp, svängde joffe också?

L: japp

J: Bra!

Sen borrade han ner huvudet och matade på igen. Börjar närma oss kg nu, och sugen som man är kan man ju inte hålla sig från att trycka på lite extra längs skidspåret, lucka direkt, spurtpriset i hamn, gött! Johan tar tillbaka kommandot direkt igen och trycker på ner i Hågadalen, känner så fort de blir lite mer snö och ojämnt underlag att man saknar lite träning för det här, men bara att borra ner huvudet och springa röv (som en tunajunior så fint uttryckte det efter startsträckan på årets 25manna). Färden går vidare på härligt hala, ojämna och allmänt vidriga stigar genom Nåsten. Snart nere i Ekensberg, kollar klockan 4km kvar, börjar kännas i ben nu, svänger av på lilla stigen tillbaka mot fäbordarna,

Johan: Nu har jag ingen koll längre!

50m senare,

J: Ska vi vänster här?

L: Nej

150m till,

J: Ska vi vänster här?

L: Nej

50m senare

J: Ska vi vänster här?

L: Nej

en höjd senare

L: Snart borde vi svänga

J: Är det här?

L: Kan vara

fortsätter en bit till,

L: Shit, vi borde nog ha svängt där

Vi hittade den ljuvliga gränsen till slut iaf, och sen vidare på testbanan baklänges, börjar skymta en lampa bakom nu. Mycket riktigt någon minut senare dyker LiU elit's finest upp, "Börjar ni bli trötta?", får inte riktigt fram något svar, då jag har fullt sjå att ta mig framåt.

Ner genom Hågadalen en sista gång, rakt genom skaren, benen dör totalt där. Ser två starka löpare bara flyta iväg, lyckas på nått sätt ta mig över och fram till bron, bara 1.5km stig kvar nu. Kommer några hundra meter till sen hugger det till i vaden, inte samma ställe som förut så kanske bara kramp? Försöker jogga på, går överhuvudtaget inte, hela vaden bara drar ihop sig. Bara att ge upp och traska den sista km då. Ett par hundra meter kvar på elljusspåret, då passerar förföljar klungan med säter-linden, lelle jr, hamliton och en lätt släpande gotlänning som även han lätt väggade i skarsnön..

Tur i oturen hade jag en tid bokad hos voodoo-MP redan, så jag uppsökte honom idag torsdag för att få domen.

Han hade tydligen utträttat underverk på morgon och var så att säga på jäkligt bra humör, tills jag började beskriva mitt tillstånd.

MP: Men vafan hela vaden är ju uppsvälld?

L: Så illa är det väl inte, jag har inte så ont idag

MP: Man ser ju inte hälsenan, kolla här, kolla här, jämför med andra vaden, ser du? kolla här.

L: Jo, kanske det.

MP: Vafan, börjar du bli vek i kroppen? Det här ska ju inte hända, du var ju i stort sett bra, och drar du på dig på ett nytt ställe, fan, det måste va nått med ryggen alltså. Jag skulle fixat den redan första gången, även om du inte har ont i ryggen, fan, alltså allt sitter ju ihop med ryggen..

Behandling börjar, och som sagt jag hade inte så ont i vaden men däremot var det tydligen ganska mycket vätska, och det obligatoriska papperet kom fram.

MP: Kolla här, kolla här, all den här vätskan kom från hålet där..

nya hål,

MP: Kolla här, kolla här, ser du vätskan, inte lika mycket som första hålet men ändå..

Efter lite knäckande i ryggen är behandling klar.

MP: Alltså, enligt min 30-åriga erfarenhet, i stort sett alla vad-bristningar beror på en sned rygg, jag håller på att skriva om det i min bok. Alltså, om jag fick behandla alla 30-åringar, så skulle gubb-vader i stort sett försvinna.. Jäkla skit alltså att vi inte gjorde något åt ryggen första gången, se bara på troengarna, där löser man allt genom att fixa ryggen.

Också, med den belastning ni ligger på, om man bara ökar tonusen i vaden med 5% på grund av en dålig rygg ligger man jäkligt illa till, de 5% är jäkligt viktiga..