TdL etapp 2 – Kraftprovet

Visste inte om Lofas skulle skriva om etapp 2... Här kommer mina reflektioner från etapp 2 på året tour, som kanske är den tuffaste i historien????

20km tisdagsbana. 50% väg, 30% stig och 20% obanat. Spurtpris efter 10km. Det var förutsättningarna. Start 18:15 ska inte förglömmas. Undertecknad missade denna detalj, som så många gånger förut denna vinter, och såg klungan bege sig av med 15s kvar till startpunkten. Låter kanske inte så farligt men när Johan A, Lofas mfl drog iväg i full kareta efter startsignalen samtidigt som det endast var en smal upptrampad stig var det bara att acceptera att luckan fram hela tiden växte. ”Haha, nu kör vi på allt vi har så kommer de andra som ligger i ledet köra på jävligt hårt för att komma ikapp…” Det var några kommenterarer som tydligen fälldes längst fram. Efter ca 2-3km meddelar Aronsson övriga i tätklungan samtidigt som de snart ska bocka av 3:28 på nästkommande kilometer att ”Nu kör jag på i den här farten ända in i mål”. Skönt!
Lite längre bakom hade jag en kamp mot mig själv att få igång ett positivt tänk. Var nere för räkning ett par gånger men knöt näven och kom tillbaka på banan. Vid 7km passerades Johan ”Påfyllaren” Runesson som verkade halvnöjd. ”Nu är det bara att bita ihop” sa jag. ”Eh, inge kul. Kör lugnt idag…” Tydligen hade han tyckt det var jobbigt med snömodden och att det var sladdrigt. NO SHIT SHERLOCK!

Bildade nu en klunga med Hamelius, Säterlinden och Gotland och vi skulle i princip hålla ihop hela vägen in.
10km bockades av genom stämpling. Var dock långt ifrån spurtpriset som togs av Lofas precis före Aronsson. Josef 30s bakom här. Vår klunga ca 2,5min efter. Kilometrarna rullade på i maklig takt. Ingen som var toksugen i vår klunga. Vid typ 14 km gjorde dock Gotland en rejäl fartökning och jag och Säterlinden slit ont men hängde ändå med. Efter ett tag stannade vi upp. Varfan är vi? Har vi följt fel spår? JA! KUKEN! FITTAN! KUKEN! Jag tog kommandot och genade tillbaks ut på rätt stig. Mjölksyran var total och det var nästan så jag pissade ut den! Detsamma gällde nog minst Gotland som genom detta fick en törn som han aldrig riktigt återhämtade sig ifrån. Jag höll knappt styrfart nästa km och Säterlinden fick upp och dra. Vafan var Hamelius tänker några? Jo han hade ju tappat oss vid fartökningen och smet såklart rätt stig.
Vid 17km ”Nu ser jag lampor” säger Säterlinden. Det är väl Hameliusröven (som han gick under nu) tänkte jag. Men Säterlinden trodde det var Aronsson. Det skulle ju mycket väl kunnat vara Aronsson men denna kväll höll han ändå in mot mål och höll i princip det han lovade vid 2-3km. Såklart var det Hameliusröven som smitit förbi oss men som nu tröttnat en del. Säterlinden forcerade om och jag efter. Sista biten in mot mål var det en hård fajt mellan oss tre men Säterlinden hade fått ett försprång ner mot Hågadalen som han höll ända in i mål. Jag ett par sekunder efter och Hamelius ytterligare ett par till.
Men hur hade det gått därframme? Jo, som så många gånger förut i år drog Joséba längsta stråt och hade med en stark forcering kommit ikapp Lofas och Aronsson på testbanan och sedan flytit ifrån successivt. 1:30:21 landade klockan på och han var därmed 27s före Aronsson. Loffe då? Tyvärr fick han kraftig kramp i vaden och fick gå i mål över 6min efter. Verkar dock inte vara lika allvarligt denna gång och möjligen var det ”endast” en total utmattning av vad och kropp som orsakade detta.

Summa och summarum: Alla som gick runt detta kraftprov gjorde det jävligt bra. Joséba gjorde det bäst och gick nu upp i totalledning inför morgondagens jaktstart!

Resultat