Det finns träningspass och så finns det träningspass. Jag hävdar bestämt att dagens övning kan arkiveras i den senare kategorin.
Vädermässiga förutsättningar: Minus sex grader Celsius, julkortssinglande snöflingor och 15 centimeter pudersnö som skulle få det att styvna i brallan på en extremskidåkare. Och vi skriver alltså fortfarande november i almanackan.
Golfströmmen har kanske inte stannat, men Lages vapendragare Pär Holmgren sa i TV häromdan att "det finns en konstant mängd kyla runt Arktis under vintern, men den är inte alltid centrerad över nordpolen" [och då menar alltså Holmgren inte Gdynia-området eftersom han inte hänger med Ingvar Oldsberg särskilt ofta]. I fjol vinter hade kylan slagsida åt europahållet till, och tydligen går sånt där i cykler på 15-20 år. Innebär alltså att vi sannolikt får härligt snöpulsiga onsdagsnätter sisådär 18 år till. Konstigt nog har jag ännu inte sett något Aftonbladet-löp på temat "istidschocken - så skyddar du dig".
Nåväl. (Skönt ord förresten.) Dagens pass var det. Lofas hade lagt det och då ligger det nära till hands att själva löpningen sätts i centrum. "Teknikträning - äh. Det får man på tävlingarna". Nu var det några små fina kontrollplockningsavsnitt - gafflade! - mellan löpdelarna och som helhet en riktigt bra träningsform. 16 km bjöds för den som var übersugen. Kart. Lofas drog förutsättningarna vid start och allt var glasklart: spring mellan A och B ett antal gånger och plocka ett par tre kontroller vid varje bokstav. Bengt Bengan Jonsson ställde ett par skarpa motfrågor och sen var hingstarna iväg. Unleash the fucking fury, liksom. Den som tänkt distansfart fick tänka om. Lofas-steget - ni vet det där långa, höga, kraftfulla, klampande - gör sig bra på många underlag, men vete fan om det inte är bäst i snö ändå. Antagligen för att långa steg betyder få steg, och få steg betyder färre tillfällen att halka på. Pettsons steg å andra sidan gör sig bäst på veg. Oomtvistligt.
Ni som sprang den legendariska Hamelius-onsdagsnatten ifrån Plantskolan i december ifjol vet att mossarna i Lunsen inte är frusna så här års, istidschocken till trots. Man trampar ner i ett dyhål och glaserar sina VJ med ett lager sörja som fryser till lagom långsamt för att pudersnön ska kunna bygga upp ett präktigt gäng isklumpar runt skosnörena och vristskydden. Vinkelutslaget i fotleden hamnar efterhand i samma division som Pettsons vinkelutslag i kneleden. Efter 19,8 km (jodå, en härlig felmätning) var man tillbaka lagom mör. Lofas väggade på slutet men var ändå först. Imponerande med tanke på att han värmde upp med att springa hemifrån. Hem blev det dock tvunget att krypa in i UIF-Lindbergs pickup. Undrar förresten hur friidrottare ser på sån här träning. Dajmsnask bjöds det på vid målgång, jojo!
Roger, over and out.
Där skulle man ha varit med.
SvaraRaderaLångpass i tävlingsfart är ju ingen dum träningsform. Mer sånt.
SvaraRaderaApropå Dajmsnask så är det en cool kille som lärt mig ett roligt skämt man kan göra om man har två stycken dajm. Kan visa nån gång när vi är i en affär.
Vem hade sagt att det skulle vara distansfart? Jag kanske missade något i instruktionerna med trodde att det skulle vara ett tempopass, därför blev jag lite förvånad när ingen körde på i början.
SvaraRaderaNotera även att jag var ute och plockade in kontrollerna idag med lampa! jojo.. (kan även noteras att termometern visade -14 när jag lämnade bilen)
Förinnihelvete bra pass. Härligt med felmätning, bra sätt att lura folk att orka mer än de tror de gör.
SvaraRaderaSkulle vilja sett dig plocka in kontrollerna Henrik. Henrik med lampa, det är nog lika roligt som det var att se Bengan JJ Jonsson med blå plyschdräkt vid ett långa-nattenpass i Rörken typ 2004. Det var grejer det!
Orienteering..........a way of living! (tänk plakat, höij, götgatan)
Tack och hej leverpastej!