Night extreme...

Eftermiddagen började bra för min del då jag fick en återbudstid hos en sjukgymnast som är bra på fotleder och hälsenor. Jag har gått och haft lite ont i min vänstra hälsena en längre period och tänkte på få ordning på den så att man kan trycka på ordentligt med träningen i vinter.

Det visade sig helt oväntat att jag va stel i fotled och vader. Efter en knappt timmes behandling med massage, bankande och nåltriggningar kände jag mig smidigare än Veronica Wagner under en dubbel framåtvolt i pik. Det sista sjukgymnasten sa innan jag lämnade kliniken var att jag skulle ta det lugnt ikväll men att jag kunde börja köra igång lite i morgon igen om det kändes bra. Min plan innan jag kom dit var att skynda mig hem för att hinna iväg till Night exreme i Finspång. Jag kände lite på vaderna påväg hem och konstaterade att det nog skulle gå bra ändå om man tog det lite lugnt. När jag kom hem och kollade inbjudan såg jag att banlängden endast skulle bli 12,8 km och det skulle nog gå bra att ta sig igenom passet.

Nu blev det inte riktigt vad jag hade tänkt mig av detta Night extreme som det snackats så mkt om på sistone. För min del summerades passet till 2*15 min stadscykling i 15 cm snömodd med ca 10 min vila. Iofs ganska hög intensitet under de första 15 min då jag hade lite tajt om tid till samlingen. Denna lite abrubta vändning av passets innehåll berodde på att det i denna ort inte finns tillgång till några fordon som klarar av att transportera folk till Finspång då det är snö på vägarna.

Det va väldigt synd att det pass jag sett fram emot under en tid nu inte blev av. De som kanske är lyckligare är mina nedre kroppsdelar som fick ta med mig på en frr istället för att tillbringa tisdagskvällen i Finspångs snöbelagda mossar.

Nu är det bara att tagga till mot morgondagens WinterCup. Även detta är alltså en träning med internationell touch. Den verkar iaf, som vädret ser ut för tillfället, leva upp till sitt namn.

Peace out!